Väntar fortfarande på den där utlovade mobilappen för oss bloggare på bloggplatse som skulle komma i oktoser.. *hyser med fingern* Kommer bli SÅÅ mycket lättare för mig att uppdatera bloggen när jag slipper gå in på min dator (som jag typ aldrig använder) för att göra det..

Har idag tränat lite slalom och apport med tricz och sen var vi på träningsgruppstillfället men det gick inge vidare.. Tricce var trött och seg och jag likaså.. Tror mig vara oövervinnerlig nu när kroppen äntligen tål att röra på sig lite mer. Så ibland får jag ta smällarna när den säger åt mig att jag bör skärpa mig och tänka på min stackars kropp lite med.. :)

Fick ett mail ideg från vår ordförande på klubben.. Hon tyckte jag skulle skriva någon intressant "artikel" om nåt.. Tanken var nog agility eller klickerträning men jag beslutade mig för att skriva om något mer upproriskt än så.. Jag är absolut ingen forskare och ingen författare heller så visst har det sina brister, men jag tycker det är på tiden att nån höjer rösten om det här.. Om den kommer med eler inte i Skara BK´s tidning återstår att se, men ni kan läsa den här under iaf.. :)

Att älska en hund

-några rader från en upprörd instruktör-

                             Jag fick tidigare idag frågan om att skriva några rader om i princip vad som helst för Skara brukshundklubbs tidning. Mina tankar gick från agility till lydnad och till klickerträning. Slutligen bestämde jag mig att jag ville ta chansen att få skriva om något som gnager mig nästan varje gång jag besöker en brukshundklubb, vilken brukshundklubb som helst tyvärr.

Några av er läsate kommer förmodligen inta alls hålla med mig i mina åsikter, men kom ihåg, detta är MINA åsikter. Inte SBK´s, inte Skara BK´s, inte SKK´s och inte andra instruktörers. Detta är mitt sätt att nå ut till er där ute med något som jag själv anser är en mycket viktig fråga.

Det jag vill skriva om är vår relation till vår hund och hur många, därbland även instruktörer, som har en väldigt förlegad inställning till vad vi kallar hundträning. Oavsett om det handlar om vardagslydnad, tävlingslydnad, agility, skydd eller andra inriktningar så ser jag ofta att människor uttrycker hot av olika slag och olika grader mot sina hundar i sin träning. Varför??

Många anser att deras hund "behöver" riktiga "regler" och bryter man dom så får man en liten knuff eller en hotfull matte/husse som stirrar ner en. Andra tycker att dom inte vill att deras hundar ska jobba för "godis" utan för föraren.  Några tycker att man ju självklart måste visa sin hund att den är lägst i flocken och som skyller alla tabbar hunden gör på att den vill "klättra på rangstegen". Vissa har bara så lite förtroende för sina hundar att dom helt enkelt anser att positiv förstärkning inte biter på just deras individ.

Därför vill jag nu ta tillfället i akt och berätta hur det faktiskt ligger till enligt dagens forskning.

Att det skulle finnas en rangordning där hundarna enbart får hacka på den som står dom under i rang existerar inte. Att det dessutom skulle vara så att individerna i våra hundflockar skulle kämpa om att klättra på rangstegen är heller inte sant. Mannen som ligger bakom hela "rangordningsteorin" har även han gått ut med att det inte ligger någon som helst sanning i det. Det är baserat på gårdagens forskning och överbevisat av dagens forskning. Dessutom är det hägnande vargar som gårdagens forskningar har gjorts på, en vild vargflock påvisar inte alls samma struktur i flocken. I ett hägn "tvingar" man ihop vargar från olika "familjer", i en vild flock är alla besläktade och därmed lik våra egna "människoflockar" som vi kallar familjer. Alla har sitt arbete i en vargflock, precis som i en familj. Någon är kanske en duktig jägare, någon är duktig på att hitta på lekar, någon är trygg och lugn och någon är busig och duktig med valpar. Detta liknar även våra hundars sätt att att förhålla sig i sina "familjer" med oss människor idag.

Sen måste vi även komma ihåg att våra domesticerade hundar idag inte är vargar, även om dom kommer därifrån. Det är nästan som att jämföra oss själva med aporna, och det vill vi ju gärna inte göra då vi anser oss ha kommit en bra it sen dess och utvecklats till vår egen art.

Att se frustrerade förare rycka i kopplet, skrika på sin hund eller dra tag i dom är aldrig roligt. Inte för hunden, inte för föraren och inte för dom som ser på. Hur kommer det sig då att så många gör det? Jo, för att dom blir frustrerade när hunden inte förstår.

Om du tar en liten stund att fundera på varför just du älskar hundar och varför du envisas med att träna hund trots frustrationen så tror jag att vi alla i slutändan kommer till samma svar. Vissa vill bara ha en trevlig sällskapshund, andra vill nå SM i lydnad och vissa vill ta championat i sin gren. Men om det var det enda, om det var enbart för att nå dit vi ville med hunden, hade vi verkligen kämpat så då?? Nej.. Vi tränar hund av en enda orsak och har satt våra "SM-mål" därefter - vi tycker det är ROLIGT!!! Så VARFÖR gör vi vår träning tråkig för både oss och hundarna genom att skapa denna frustration som leder till så mycket trissta saker?

Traditionella träningsmetoder bygger på negativ förstärkning. Det betyder att beteendet förstärks genom att något obehagligt upphör. Under inlärning med dessa metoder ger man först kommandot, lockar eller tvingar hunden och får därefter beteendet vi var ute efter. Hunden lär sig snart att spelets regler sägar att frånvaron från de responser som betyder "fel" från förarens sida automatiskt blir "rätt".

Jobbar man med belöningsbaserad träning skapar man andra regler. Istället för att plocka bort ett obehag när vi får det beteende vi vill ha så väljer vi att förstärka det, vi belönar beteendet vi vill ha. Belönar jag tex "sitt" tillräckligt många gånger kommer jag att ha förstärkt beteendet, hunden har lärt sig att det lönar sig att sätta baken i marken och kommer att bjuda på detta beteende oftare. Detta leder i sin tur till att min hund i längden kommer att älska att jobba med mig.

Men det där med godbitarna då?? Att vissa inte vill att deras hundar ska arbeta för belöningarna utan för föraren?? Jag är ledsen att behöva vara den som säger det men i traditionell träning jobbar hunden inte heller för sin förare utan för att undvika obehag.

Vi kan jämföra det med att vi har våra arbeten, hur gärna våra chefer än vill föreställa sig att vi glatt hade jobbat enbart för att vara trogen företaget så vet vi att hade vi inte fått betalt hade vi inte satt vår fot där. Det samma gäller hunden. Men om vi lär hunden att det är roligt att träna och att den aldrig kan förlora något, bara vinna om den anstränger sig och våra kriterier är rimliga. Då får vi snart en hund som kan ge så mycket mer för mindre belöningar och som ser hela träningspasset som en enda stor rolig belöning.

Jag brukar alltid säga att jag har hellre ett roligt, givande jobb där jag får mindre betalt än ett välbetalt jobb där jag vantrivs. Dvs, trivs jag och har roligt på mitt jobb så är det en belöning i sig, vantrivs jag däremot så vill jag inte till jobbet hur välbetalt det än är.

Att man inte kan ta med klickern in på tävlingsplanen då? Det kan du inte med koppelryck och andra hjälper heller. Tyvärr kommer vi aldrig komma ifrån att vi behöver använda oss av hjälper i vår träning som vi behöver arbeta bort innan tävling, dock kan vi välja hjälper som är lättare att arbeta bort än andra.

Jag hoppas att SBK snart startar upp en "uppdateringsutbildning" för alla instruktörer med lämpliga mellanrum där man får lära sig nya saker och diskutera och ta del av nya metoder och forskningsresultat. SBK är den största organisationen vi har för att utbilda nya hundägare och se till att vi får ett trevligt hundsverige. Det är vårat ansvar att ta del av allt nytt och ge dessa nya "hundtokar" ett humant, trevligt och glatt sett att se på sina hundar. Det ska vara KUL att jobba med hunden, och om vi hade varit mer nogranna med vad och hur vi väljer att lära våra nya hundägare och egna hundar saker så hade vi kommit mycket längre i vår syn på hundträning idag.

Jag vill att nya hundägare ska komma till sveriges brukshundklubbar och bli överförtjusta i hur roligt det ser ut som vi har med våra hundar. Inte få se koppelryck, "fy" och "NEJ".

Att aga barn i hem och skola är sen länge förbjudet, hur kommer det sig att vi med våra hundar då tycker att det är ok?? Det enda det ger är att våra älskade djur inte vågar försöka göra rätt för att dom är rädda att göra fel, det vinner ingen av oss på.

Sätt ett bra exempel för resten av hundsverige, välj att jobba med positiva metoder!!!!

/Angelica Prytz        2011-11-10

Så.. På tiden att uppdatera.. Förstår inte hur jag kan vara så kass på det.. :S

Det har hänt mycket sen sist.. Ska försöka nämna det mesta men jag kommer inte skriva så mycket om något av det..

Jag blev inbjuden att instruera agility för ett läger för R+ hundskola från skåne. Lägret var utanför Jönköping och jag och Tricz åkte dit på fredag förmiddag. Helgen bjöd på massa roligt.. Trevliga människor, duktiga instruktörer, god mat och en himla massa hundar. Extra roligt var det då alla på lägret jobbade positivt med sina hundar och stämmningen var underbar.

Tricz har varit inne i en väldigt jobbig period som givetvis krockade med lägret men titt som tätt överaskade han med att bete sig helt superbt. Han blev väldigt glad i Michaela Neiglicks borderterrier Rut. Många av er har säkert sett henne på youtube och på freestyleplanen när det vankas tävling. Väldigt duktig och väldigt trevlig tjej.

Tack Rasmus för att jag fick vara med och tack alla deltagande för en superbra helg. Trots värk och stelhet så kände jag mig friskare än på väldigt länge. :)

Mit emellan all stress av resor och måsten så fick jag träffa min underbara, vackra bästa vän My som kom och hälsade på hemma. Hon bor numer med sambo och hundflock i england. Jag har saknat henne enormt och det var helt underbart att ha henne hemma litegrann. dessutom fick vi mycket kvalitetstid tillsammans och det var länge sen sist sp MYCKET, mycket uppskattat. Älskar dig gumman, tack för att du alltid finns där för mig!!!

Ett par dagar efter lägret var det dags att för första gången sätta sig på ett plan och uppleva första semestern utomlands.

Diva var hos min väninna Marleen och hennes kombo, Acce var hos mamma, Wilse hos pappa givetvis, Lilo hos Lukas mamma och Tricz hos uppfödaren.

Det bar iväg till göteborg och jag var riktigt nervös för flygningen då det var första gången. Väl på planet insåg jag att det var helt fantastiskt att flyga!!!! Det MÅSTE jag göra om!!! :)

Väl på Karpathos var det 30-35 grader och hur fint som helst.. Jag blev otroligt tagen av alla bygnader och den fina naturen.. Det gick hundar överallt med halsband på sig men utan ägare. Helt otroligt vad trygga hundarna verkar när dom lever så. Ser man i Sverige så ryker hundarna ihop, är nervösa och osäkra. Där såg vi inte ett enda slagsmål och alla hundarna verkade trevliga och mycket väl medvetna om sina och de andras signaler. Helt fashinerande!!!!

Mest nyfiken var jag på om det skulle göra någon skillnad på min kropp med värk och allt i värmen. Första två dagarna var det ingen skillnad alls men tredje dagen började den mjukna lite och även fast jag fortafarande hade värk var jag inte lika stel och blev betydligt rörligare. Svärmor Ancie fick fira sin 50årsdag i det varma vädret och min sambos systerdotter fick fira sin ag där med.. Tack svärmor Ancie som bjöd oss!!!           Väl hemma igen åkte jag och hämtade hundar.. Acce hade dragit på sig extrem hosta så det blev veterinäen där. Han var lite svullen i luftvägarna så nu går han på mediciner och är betydligt bättre. Tricz blev eld och lågor när jag kom för att hämta honom och har varit helt fantastisk sen dess (mestadels av tiden iaf ;p). Jag passade på att snylta lite valppussar när vi väl var där. Finna en jättetrevlig hane kvar om någon är intresserad.. ;) Han är otroligt snygg, framåt, modig och nyfiken..

              Efter att vi kommit hem la jag om Tricz rutiner runt träningen och han har förvånat mig med mycket. tror han håller på att mogna till lite, även om det rent shapingmässigt är LÅÅÅÅÅÅÅNGT kvar.. :p

Vi passade på att åka och träffa Mickan helgen efter hemkomst då hon och ett par vänner till henne var och tävlade freestyle i tidaholm. Jättekul att träffas igen och Tricz och Lilo skötte sig mestadels fint. :)

Nu har jag varit sjuk ett par dagar.. Misstänker att det är nån influensa. Jag hoppas jag blir bättre snart så jag kan hinna med alla måsten innan Lukas kommer hem på måndag.

Jag önskar att jag kunde vara lite duktigare på att uppdateraiaf träningen med Tricz här inne men min dator är så seg att jag drar mig för att sätta mig så länge jag inte har all tid i världen.

Nu måste jag avrunda.. Hörs förhoppningsvis snart igen!!!

Dagen har spenderats i ldkp med sambo och valparna. Vi tog en sväng till stranden och Lilo och Tricz har badat.. Vi trodde Lilo skulle vara feg och bara skälla på vattnet och att tricz rätt snbbt skulle våga sig ut i det svalkande.. Men shi fick vi..

Lilo sprang efetr pinnar i vattnet och stojjade och busade och Tricz gick så det nådda megen, sen tog han pinnarna Lilo hämtade ur munnen på han istället.. Haha.. Smarta lilla pudel.. <3 "varför ska jag bege mig dit ut när Lilo ändå hämtar dom åt mig".. :)

Om en timme ska jag o babe på bio.. Ska se den där filmer med jim carey och pingvinerna.. Hihi.. Myyyyyyysigt att göra sånt med min babe.. :)

I kväll blir det film (antar jag) och chips och jag håller tummarna för att få somna i soffan på mitt hjärtas arm.. <3

Blev inga bilder från badet tyvärr, så ni får nöja er med en bild sen visiten hos Mona, Tricz uppfödare. :)

Det är Tricz och hans halvbror.. <3

..så nu har jag tagit ett kort frishapingpas med Tricz.. Två-tre repetitioner, lek, och sen två tre repetitioner till, lek och paus. Har tränat med Lilo i pausen och Tricz blev som vanligt sotis och satt utanför grinden och gnällde.. hihi.. Vi körde samma sak igen och visst e han inte supermotiverad men han gillar frishaping..

Tror bestämt jag får backa tillbaka till ruta ett och fousera på det ett tag. Han bjuder så mycket mer när vi tränar då och det e juh det jag behöver få upp. Motivationen och viljan att jobba och tänka..

Han slängde med huvudet, backade, hämtade en lten matskål, targetade matskålen, körde egna kroppskontrollövningar på lilla matskålen, stoppade tassarna i den stora skålen, snurrade, puttade och lyfte.. :)

Så, från och med nu och ett tag till blir det korta, korta pass, nästan bara frishaping och massa, massa lek.. Får se om det kan utveckla honom lite så vi kommer igång ordentligt snart.. Än så länge kan han typ inga "trick", eftersom han så lätt tänder av, eller snarare aldrig tänder ordentligt..

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe som jag varit för lat för att göra iordning hela dagen. Resulterat i en grinig jag idag.. Skärpning fröken Prytz!!! :p

Nattinatt allihop!!!

Idag har jag plockat lite och städat bort julen innan sambon kom hem från sin träning. Var meningen att jag skulle hinna vila lite däremellan men det hanns inte med. Ville juh hinna gå en promenad innan det blev mörkt.. Tre av hundarna, jag, Timmy och rullstolen.. :)

Jag tog ut mig för mycket men mysigt var det. nu har jag ont och måste vila en stund innan jag kan ta tag i dammning, dammsugning och tvätt. Behöver ha allting klart innan lördag morgon då Sanna, Timmy´s syster, kommer hit för att vara hus o hundvakt under helgen. Jag och min älskling ska åka iväg över en natt och bo på hotell, bara för oss själva.. :)

Wilse totaldecka när vi kom hem, hann knappt komma in innan han var försvunnen. Här hittade jag honom dock sovandes som en skjuten björn..

Hade hoppats att mina dreads jag vann på tradera skulle komma idag men icke.. Får hålla tummarna för morgondagen istället.. :(

Nu ska jag vila trötta, onda kropph**vetet en stund så jag kan göra klart här hemma sen..

Bye!!!!!!

I morse när jag varit uppe ett tag vaknade min kära älskling, vandrade in i köket, tog sig en kopp nybryggt kaffe plockade fram för att göra smörgåsar, lagom nyvaken och hungrig.

Jag satt i soffan med mitt kaffe (kan juh inte äta nu med svullen mun), och pillade vid datorn.

Min sambo gestalterar sig i dörröppningen till vardagsrummet och blir där stående, med kaffekoppen i ena handen och smörpaketet i andra.. God morgon, gott med enbart smör till kaffet.. Hahahaha.. XD Roliga, nyvakna babe.. Dagens första skratt.. :)

Ringde försäkringskassan, mer detaljerat min handläggare Kristina Johansson (väldigt bra kvinna måste jag säga, förstående och alltid lika trevlig), för att kolla vad som händer i April när jag trodde jag skulle bli utförsäkrad, som alla tydligen blir. Fick beskedet att jag behöver ansöka om vidare sjukpenning på 75% då, att jag inte tvunget kommer att bli utförsäkrad!!! Underbart.. Har haft SÅÅ mycket ångest över detta då jag trodde jag skulle stå handikappad och helt utan inkomst med 4 hundar och en arbetslös sambo. Så nu känns den stressen mildare och jag kan försöka fokusera på det som verkligen behöver fokuseras på, min rehabilitering.

Idag är jag mer svullen i ansiktet efetr operationen, svårt att fånga på bild men jag har gjort ett försök. Däremot har jag inte lika ont av det längre, det jobbigaste är att jag inte får äta något, rätt trött på yougurt och risifrutti efetr bara två dagar.

Som lovat kommer här lite bilder på busfröna från promenaden igår. Märks SÅN skillnad på Wilse när han får lite mer utlopp för sin energi och får vara lös lite mer. Känns bra för mig med att komma ut och känns bra för samvetet att veta att han får det han behöver på ett annat sätt nu.

Acce vill inte leka med dom andra galningarna när vi e ute, han går så snällt brevid rullstolen och när vi kommer in igen tvättar han o tvättar, o tvättar, o tvättar, o tvättar.. :D Sötnosen börjar bli gammal och vill håla sig torr och varm, helst i soffan och inte ute i snön..

Som tidigare sagt fick Acce en tröja av svärfar och hans sambo från deras vistelse i Thailand, tyvärr var den för liten men va hittade snabbt ett nytt funktionsområde för den. Wilse tror att han är en superhjälte så vi har dopt om honom till "Wilselott". Nu har han sin mask och i födelsedagspresent den 10/2 önskar han sig en ny cepe (hur det nu stavas) och trikåer. :)

Det var allt för nu.. Ska försöka få lite plockat här så jag hinner vla innan sambon e hemma igen.. Vill så gärna klara en promenad med odjuren idag. Det e det bästa som händer i min vardag. Så är det någon som känner sig taggad för att vara rullstolschaufför på promenad med mig och hundarna någong gång så hör av er bara.. ;p

P&K