Väntar fortfarande på den där utlovade mobilappen för oss bloggare på bloggplatse som skulle komma i oktoser.. *hyser med fingern* Kommer bli SÅÅ mycket lättare för mig att uppdatera bloggen när jag slipper gå in på min dator (som jag typ aldrig använder) för att göra det..

Har idag tränat lite slalom och apport med tricz och sen var vi på träningsgruppstillfället men det gick inge vidare.. Tricce var trött och seg och jag likaså.. Tror mig vara oövervinnerlig nu när kroppen äntligen tål att röra på sig lite mer. Så ibland får jag ta smällarna när den säger åt mig att jag bör skärpa mig och tänka på min stackars kropp lite med.. :)

Fick ett mail ideg från vår ordförande på klubben.. Hon tyckte jag skulle skriva någon intressant "artikel" om nåt.. Tanken var nog agility eller klickerträning men jag beslutade mig för att skriva om något mer upproriskt än så.. Jag är absolut ingen forskare och ingen författare heller så visst har det sina brister, men jag tycker det är på tiden att nån höjer rösten om det här.. Om den kommer med eler inte i Skara BK´s tidning återstår att se, men ni kan läsa den här under iaf.. :)

Att älska en hund

-några rader från en upprörd instruktör-

                             Jag fick tidigare idag frågan om att skriva några rader om i princip vad som helst för Skara brukshundklubbs tidning. Mina tankar gick från agility till lydnad och till klickerträning. Slutligen bestämde jag mig att jag ville ta chansen att få skriva om något som gnager mig nästan varje gång jag besöker en brukshundklubb, vilken brukshundklubb som helst tyvärr.

Några av er läsate kommer förmodligen inta alls hålla med mig i mina åsikter, men kom ihåg, detta är MINA åsikter. Inte SBK´s, inte Skara BK´s, inte SKK´s och inte andra instruktörers. Detta är mitt sätt att nå ut till er där ute med något som jag själv anser är en mycket viktig fråga.

Det jag vill skriva om är vår relation till vår hund och hur många, därbland även instruktörer, som har en väldigt förlegad inställning till vad vi kallar hundträning. Oavsett om det handlar om vardagslydnad, tävlingslydnad, agility, skydd eller andra inriktningar så ser jag ofta att människor uttrycker hot av olika slag och olika grader mot sina hundar i sin träning. Varför??

Många anser att deras hund "behöver" riktiga "regler" och bryter man dom så får man en liten knuff eller en hotfull matte/husse som stirrar ner en. Andra tycker att dom inte vill att deras hundar ska jobba för "godis" utan för föraren.  Några tycker att man ju självklart måste visa sin hund att den är lägst i flocken och som skyller alla tabbar hunden gör på att den vill "klättra på rangstegen". Vissa har bara så lite förtroende för sina hundar att dom helt enkelt anser att positiv förstärkning inte biter på just deras individ.

Därför vill jag nu ta tillfället i akt och berätta hur det faktiskt ligger till enligt dagens forskning.

Att det skulle finnas en rangordning där hundarna enbart får hacka på den som står dom under i rang existerar inte. Att det dessutom skulle vara så att individerna i våra hundflockar skulle kämpa om att klättra på rangstegen är heller inte sant. Mannen som ligger bakom hela "rangordningsteorin" har även han gått ut med att det inte ligger någon som helst sanning i det. Det är baserat på gårdagens forskning och överbevisat av dagens forskning. Dessutom är det hägnande vargar som gårdagens forskningar har gjorts på, en vild vargflock påvisar inte alls samma struktur i flocken. I ett hägn "tvingar" man ihop vargar från olika "familjer", i en vild flock är alla besläktade och därmed lik våra egna "människoflockar" som vi kallar familjer. Alla har sitt arbete i en vargflock, precis som i en familj. Någon är kanske en duktig jägare, någon är duktig på att hitta på lekar, någon är trygg och lugn och någon är busig och duktig med valpar. Detta liknar även våra hundars sätt att att förhålla sig i sina "familjer" med oss människor idag.

Sen måste vi även komma ihåg att våra domesticerade hundar idag inte är vargar, även om dom kommer därifrån. Det är nästan som att jämföra oss själva med aporna, och det vill vi ju gärna inte göra då vi anser oss ha kommit en bra it sen dess och utvecklats till vår egen art.

Att se frustrerade förare rycka i kopplet, skrika på sin hund eller dra tag i dom är aldrig roligt. Inte för hunden, inte för föraren och inte för dom som ser på. Hur kommer det sig då att så många gör det? Jo, för att dom blir frustrerade när hunden inte förstår.

Om du tar en liten stund att fundera på varför just du älskar hundar och varför du envisas med att träna hund trots frustrationen så tror jag att vi alla i slutändan kommer till samma svar. Vissa vill bara ha en trevlig sällskapshund, andra vill nå SM i lydnad och vissa vill ta championat i sin gren. Men om det var det enda, om det var enbart för att nå dit vi ville med hunden, hade vi verkligen kämpat så då?? Nej.. Vi tränar hund av en enda orsak och har satt våra "SM-mål" därefter - vi tycker det är ROLIGT!!! Så VARFÖR gör vi vår träning tråkig för både oss och hundarna genom att skapa denna frustration som leder till så mycket trissta saker?

Traditionella träningsmetoder bygger på negativ förstärkning. Det betyder att beteendet förstärks genom att något obehagligt upphör. Under inlärning med dessa metoder ger man först kommandot, lockar eller tvingar hunden och får därefter beteendet vi var ute efter. Hunden lär sig snart att spelets regler sägar att frånvaron från de responser som betyder "fel" från förarens sida automatiskt blir "rätt".

Jobbar man med belöningsbaserad träning skapar man andra regler. Istället för att plocka bort ett obehag när vi får det beteende vi vill ha så väljer vi att förstärka det, vi belönar beteendet vi vill ha. Belönar jag tex "sitt" tillräckligt många gånger kommer jag att ha förstärkt beteendet, hunden har lärt sig att det lönar sig att sätta baken i marken och kommer att bjuda på detta beteende oftare. Detta leder i sin tur till att min hund i längden kommer att älska att jobba med mig.

Men det där med godbitarna då?? Att vissa inte vill att deras hundar ska arbeta för belöningarna utan för föraren?? Jag är ledsen att behöva vara den som säger det men i traditionell träning jobbar hunden inte heller för sin förare utan för att undvika obehag.

Vi kan jämföra det med att vi har våra arbeten, hur gärna våra chefer än vill föreställa sig att vi glatt hade jobbat enbart för att vara trogen företaget så vet vi att hade vi inte fått betalt hade vi inte satt vår fot där. Det samma gäller hunden. Men om vi lär hunden att det är roligt att träna och att den aldrig kan förlora något, bara vinna om den anstränger sig och våra kriterier är rimliga. Då får vi snart en hund som kan ge så mycket mer för mindre belöningar och som ser hela träningspasset som en enda stor rolig belöning.

Jag brukar alltid säga att jag har hellre ett roligt, givande jobb där jag får mindre betalt än ett välbetalt jobb där jag vantrivs. Dvs, trivs jag och har roligt på mitt jobb så är det en belöning i sig, vantrivs jag däremot så vill jag inte till jobbet hur välbetalt det än är.

Att man inte kan ta med klickern in på tävlingsplanen då? Det kan du inte med koppelryck och andra hjälper heller. Tyvärr kommer vi aldrig komma ifrån att vi behöver använda oss av hjälper i vår träning som vi behöver arbeta bort innan tävling, dock kan vi välja hjälper som är lättare att arbeta bort än andra.

Jag hoppas att SBK snart startar upp en "uppdateringsutbildning" för alla instruktörer med lämpliga mellanrum där man får lära sig nya saker och diskutera och ta del av nya metoder och forskningsresultat. SBK är den största organisationen vi har för att utbilda nya hundägare och se till att vi får ett trevligt hundsverige. Det är vårat ansvar att ta del av allt nytt och ge dessa nya "hundtokar" ett humant, trevligt och glatt sett att se på sina hundar. Det ska vara KUL att jobba med hunden, och om vi hade varit mer nogranna med vad och hur vi väljer att lära våra nya hundägare och egna hundar saker så hade vi kommit mycket längre i vår syn på hundträning idag.

Jag vill att nya hundägare ska komma till sveriges brukshundklubbar och bli överförtjusta i hur roligt det ser ut som vi har med våra hundar. Inte få se koppelryck, "fy" och "NEJ".

Att aga barn i hem och skola är sen länge förbjudet, hur kommer det sig att vi med våra hundar då tycker att det är ok?? Det enda det ger är att våra älskade djur inte vågar försöka göra rätt för att dom är rädda att göra fel, det vinner ingen av oss på.

Sätt ett bra exempel för resten av hundsverige, välj att jobba med positiva metoder!!!!

/Angelica Prytz        2011-11-10